Välkomna till mitt tredje Nyhetsbrev, och hjärtligt tack för att ni vill följa med mig på min femåriga resa för att forska och skriva en omfattande historia om svenskarna i Canada.
Den stora nyheten den här gången är min berättelse om min resa till Sverige under maj och juni. Som jag trodde så var mitt bagage på hemvägen överfullt med forskningsmaterial som inte finns i norra Amerika. Jag reste runt i södra Sverige under en månad, var en vecka i Norrland och tillbringade resten av tiden i Stockholm, där jag bodde hos min släkting Per Ersson och hans hustru Rayhni. Mitt beslut att tala svenska så mycket som möjligt var ett gott sådant. Människorna jag träffade kände sig mer obesvärade, och därför mer språksamma, när de kunde använda sitt modersmål.
Att lyssna till göken med Vasa Orden
En medlem i Vasalogen Calmare Nyckel, Margareta Berg, hade inbjudit mig till Kalmar för att träffa hennes grupp och själv berätta för dem om projektet. De planerade en tidig morgonpromenad den dagen för att lyssna efter göken, en härlig vårritual. Solen sken snett genom träden och gjorde mönster på den mossiga marken, när vi hörde ett svagt ”koko, koko” i de andra fåglarnas kör. Detta var vad min mormor längtade mest efter sedan hon kommit till Canada, så det betydde något särskilt för mig.
Målet för vår vandring var en öppen plats i gröngräset bredvid Östersjön, där man hade satt fram bänkar runt en eld. Här var det som jag höll mitt första föredrag på svenska. Fast talet var kort, blev det väl mottaget. Margareta hade redan presenterat mig för medlemmarna medan vi kokade korv, som vi sedan åt med rikligt med skånsk senap, potatissallad och annan picknickmat. Sedan spelade vi spel, kubb och hästskospel och liknande. Presidenten, Lars Carlsson, delade ut utmärkelser till våra värdar. Fotot föreställer Lars, Margareta och mig (jag har glasögon som blir mörka i solen) med Östersjön i bakgrunden.
Elinor, Margareta och Lars, 2004
Senare under sommaren hade Vasamedlemmar i Sverige möjlighet att träffa Ted Simonson från Winnipeg vid firandet av Sverige-Amerika-dagen i Växjö. Han deltog som medlem av styrelsen för Canadas Storloge. Ted har forskat åt projektet i Hudson’s Bay arkivet, och då sökt efter uppgifter om Jacob Fahlström, den förste svensken i Manitoba. Jacob kom 1809, några år före Selkirk-gruppen.
Växjö – Svenska Emigrantinstitutets hemort
Vilhelm Moberg, författare till den berömda kvartetten om Karl-Oskar och Kristina, som slog sig ned i Minnesota, var en av grundarna till SEI 1965. Hans omfångsrika arkiv bildar kärnan kring vilket det nuvarande arkivet och biblioteket bildats. Jag tillbrinagde fem dagar därmed forskning, och förnyade också bekantskapen med förre förståndaren, Ulf Beijbom, som 1991 ordnade med utgivningen av min bibliografi The Swedish Experience in Canada. Jag träffade också hans efterträdare, Per Nordahl, och gav honom ett exemplar av Dr. Epps nya bok, Nordic People in Canada: A study in Demography 1861-2001.som givits ut som en del av projektet Swedes in Canada.
Arkivarien Christina Persson underlättade både forskning och kopiering. Bland de viktigare fynden var Otto R. Landelius samling, en svensk journalist som reste runt i norra Amerika på 1920-talet och höll föreläsningar och samlade information, varav en del finns i hans bok Swedish Place Names in North America. Hans samling av canadensiskt material omfattar dödsrunor, urklipp, artiklar och intervjuer ända fram mot 1950-talet, i tre stora pärmar, en verklig guldgruva!
En kär vän, släktforskaren Rolf Brodin, körde sex timmar från sitt hem i Värmland för att hjälpa mig läsa svenska brev. Han har också excerperat emigranter till Canada från den svenska adeln. På fotot ser man Rolf (med skägget) och mig njuta den goda svenska maten i en anrik miljö (Ryttmästaregården nära Kronobergs slottsruin) tillsammans med Göran Simmingsköld och hans hustru Gunilla, fotografen. Våra familjer var vänner långt tillbaks. Gunillas mormor/farmor återvände till Sverige 1924, efter att hennes make hade drunknat nära min hemstad Ignace, Ontario.
Elinor med Rolf och Göran, 2004
Konferens i Danmark
Jag hade anmält mig till att hålla ett föredrag vid Nordic Association for English Studies konferens vid Århus universitet i Danmark. En höjdpunkt på den resan var att fara från Sverige till Danmark över Öresundsbron, den längsta i världen med sina 17 kilometer. Joanna Daxell från Sherbrooke University i Quebec erbjöd sig vänligen att köra mig dit, eftersom vi bägge skulle hålla föredrag. Sedan dess har Joanna erhållit The Nils William Olsson Scholarship för att kunna forska en tid vid The Swenson Center i Illinois. Gratulerar Joanna!
Ämnet för min föreläsning var projektet Swedes in Canada och hur det går framåt, illustrerat med foton för att göra det mer intressant. Jag hade redan provföreläst för Rotary i Ronneby, men nu var det på engelska, konferensspråket. Efteråt var det många som erbjöd hjälp på olika vis, inklusive Robert Christian Thomsen, föreståndare för Canadian Studies Centre, som gav mig några av Centrets skrifter, och i gengäld fick Dr. Epps bok.
Göteborg – den stora emigranthamnen
Min far och hans familj lämnade Sverige 1907 från Göteborg. Vad spännande det var att gå ner till hamnen nära hundra år senare, längs samma gata, förbi Tullhuset (nu kasino men också Emigranternas Hus) till piren där de gick ombord på sitt skepp för så länge sedan. Mitt värdpar, Inga och Evert Olsson, var besläktade själar och visade mig många intressanta ställen, t.ex. en utomhus fiskemarknad och den vackra utsikten över hamnen. Inga är medlem av Långarydssläkten, som står i Guinness Rekordbok 1988, som världens största släktträd. Vi träffades via e-post när hon delade med sig uppgifter om släktingar i Canada.
Göteborg är säte för Föreningen Sverigekontakt (tidigare Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet), en privat organisation, grundad 1908, för att upprätthålla kontakten med svenskar runt om i världen. Lennart Limberg, tidigare långvarig generalsekreterare, tog oss på en tur i lokalerna, som består av ett flertal rum fulla med arkivalier, som bara väntar på att sorteras och förtecknas. Han gav mig ett ex av sin kommande bok om organisationen och också de sex häften, som är det synliga resultatet av projektet Göteborgs-Emigranten, vilket han ledde 1989-97. Lennart var medlem i publikationskommittén, tillsammans med Per Clemensson från Landsarkivet i Göteborg och min vän Lars Ljungmark vid Göteborgs universitet, författare till en bok om svenskarna i Winnipeg liksom flera artiklar om immigrationen till Canada. Under 1980- och 90-talen föreläste Lars och jag flera gånger vid samma konferenser. På den tiden var vi de enda forskare som sysslade med svenskarna i Canada. Jag blev väldig ledsen när jag hörde att Lars nyligen drabbats av en stroke och inte kunde ta emot besök.
Före detta tullhuset i Göteborg
Vi besökte också Harry Macfies hem, han var den förste i Sverige som byggde kanadensare (se Nyhetsbrev #1). Hans barnbarn Eva Loader och hennes make David tog varmt emot oss och visade oss hans verkstad. Mycket litet hade ändrats, till och med ritningarna han använde hängde kvar på väggarna. I boningshuset hade Eva samlat foton och böcker på ett bord, täckt av klanen Macfies tartan. Hon berättade att när Harrys farfar invandrade från Skottland så hade han tagit med sig curlingstenar och lärt svenskarna spela curling. De verkar som om familjen Macfie har bidragit rejält till sitt nya hemland. Tidigare hade jag mött Mats Rehnström i Stockholm. Han och hans far hade grundat The Harry Macfie Canoe Club på 1980-talet, och sedan dess har flera medlemmar paddlat i Canada.
Eva, Elinor och David med valkota
Ett varmt tack!
Mycket har jag fått lov att hoppa över, ovanstående är bara några av alla höjdpunkter under mitt besök. Om utrymmet hade medgivit skulle jag ha berättat för er om att fara runt på Öland, min resa till Norrland, ett dop i släkten i Säters kyrka och mycket mer. Ni skulle ha fått höra om mitt möte med Jörgen Hedman, författare till flera böcker och artiklar om Svenskbyborna; med Erik Kjellberg som var så hjälpsam på Kungliga Biblioteket, med Dag Blanck, med H. Arnold Barton, med Elisabeth Thorsell, och en rad andra. Jag träffade många personer i Sverige, en del pga projektet, och andra av egna skäl, och ibland av båda skälen. Alla, utan undantag, var vänliga och hjälpsamma. Mitt stora tack går till alla som hjälpt mig så att min forskningsresa blev både givande och en fin upplevelse.
Saker som jag tyckte om i Sverige
Inga synliga kraftledningar som fördärvar utsikten. Rena gator. Konst på offentliga platser. Cykel- och promenadstigar. Väl underhållna slott och slottsruiner. Mängder med gröna platser i centrala orter. Hem med en vävstol bredvid diskmaskinen. Pålitliga allmänna transporter. Rondeller på större vägar, mycket säkrare än trafikljus. Enorma väderkvarnar som producerar energi. Kyrkogårdar som går tillbaks till vikingatiden. Vilda blommor över allt. Levande musik utomhus. En mobiltelefon i var mans ficka eller handväska. Spa-anläggningar.
Nästa Nyhetsbrev
Sökande till platsen som forskningsassistent kommer att bli intervjuade inom kort. Jag ser fram emot att få hjälp med att sortera och organisera materialet, så att projektet håller tidsramarna. Det finns mer än 24 linjära fot (8 meter) med material som ska tillgängligöras innan skrivandet börjar hösten 2005, ett stort arbete. Ni kan förvänta er att få läsa om några av de mer spännande fynden i kommande Nyhetsbrev.
Reseplaner
5-6 november 2004, till Minneapolis för att delta i en konferens om svenskt tryck, och även viss forskning på flera institutioner.
20-21 november 2004, till Toronto för att delta i SWEAs svenska julmarknad vid Harbourfront, 11 a.m. till 5 p.m., men också för forskning i Ontarios arkiv.
Ett tips för folk som släktforskar
Varför inte prenumerera på Swedish American Genealogist, en kvartalstidskrift som publiceras av Swenson Center? Den innehåller många intressanta artiklar och nyheter, och även en frågespalt för borttappade släktingar. Titta in på
http://www.augustana.edu/swenson/